Mån 7 okt
Jag och Eva städar röjer på marken i ett hayshed, ett tak där de förr förvarade hö under. Eva syr gardiner till Kombin.

Tis 8 okt
Georges katt Rattie (egentligen Rat trap) överraskar oss på morgonen med en kanin på verandan. Huvudet är avbitet... Vi hjälper George att städa och packa en container full med gamla saker, från nu döda släktingar etc. Ständigt torrt, soligt väder. Ofta blåsigt. Vi åker på utflykt med mamma och pappa King. Vi tittat på Abercrombie Archway, en grotta eller snarare en tunnel där en bäck rinner igenom. Grottan ligger i en härlig, lugn, djup dalgång. På vägen hem passerar vi en gammal ångdriven traktor, en ångmotor och en apparat som Berkeley tror är en stenkross att krossa guldmalm i. Vi befinner oss också i gammal guldletarbygd. På eftermiddagen vallar vi in några kor som smitit ut ur hagarna. Eva håller på att köra in i ett elstängsel. De är svåra att se... Johan försöker jaga kor över ett uttorkat träsk. Skumpigt, korna är snabbare än motorcykeln och man blir svårt omskakad av alla tuvor. Att valla kor är inte alltid så enkelt, många kor i en stor flock är mycket enklare en några få.

Ons 9 okt
8.20 Trädgårdsarbete
10.00 Fika
10.30 Trädgårdsarbete
12.00 Lunch
14.00 Trädgårdsarbete
15.30 Beer O'clock
Schemat talar för sig självt, lite skillnad mot förra veckan när vi var i Nevertire och höll igång från 5.30 till 21.00. Berkeley och Penny berättar om alla släktens fejder och arvstvister. Nån i släkten har skrivit en bok om släkten också. Den slutar med att Berkeleys far Ewart King tar över Coombing Park. Personerna i boken har funnits och historien bygger på brev och bokföring etc sparade efter dessa personer. Historien är fiktionaliserad (hittade jag på ett nytt ord nu?) Vi börjar tröttna lite på lantlivet nu. Längtar lite efter att campa. Men George undrar om vi vill följa med på hästtävlingar. Beer O'Clock från 12 och om man har tur ser man inte ens nån häst, berättar han.

Tor 10 okt
Lång tur med bil ute på markerna. Vi såg en massa vita getter och kängurur såklart. Annars kollade vi mest om alla kor levde och mådde bra. En ko haltade men såg ganska ok ut. En tjur såg ut som om han skulle ha stora problem med erektionen i fortsättningen... Svullen är ordet. Vi åkte till Orange före lunch och shoppade. George köpte stötdämpare till bilen åt oss. $54, fin gest. Efter att vi monterat stötdämparna åkte vi ut på kängurujakt. Berk' och Eva drev dem mot mig och George. Av kanske 80 som kom emot oss fick vi fem. Jag sköt med ett pumphagelgevär. Senare låg vi i bakhåll nära ett hål i staketet där George visste att de brukade använda. Vi sköt fem till och de andra flydde i full fart. Coombing Park har mest gräs i området så det är lika viktigt att skrämma bort dem till andra marker som att decimera antalet. Eva grämde sig en hel del att hon inte fick tummen ur och vara med hon också. När vi bytte stötdämparna bak, förvånansvärt enkelt faktiskt, så märktes det tydligt att de främre är dåliga också. Berkeley beställde nya redan på kvällen! Hoppas det är för att de tycker vi har gjort ett bra jobb.

Fre 11 okt
Kollade boskapen på morgonen. Grant och Lizzie kom över vid "smoko" alltså klockan tio ungefär. De visade foton från deras resa till Sydafrika, Kruger National Park etc. Vi lagade några elstängsel. Sen vattnade vi de hundra plantorna vi planterade förra veckan. Eva red på hästen Tess på eftermiddagen. Westernstyle, med tyglarna i ena handen. Berkeley, George, jag och Angus McDonald, tydligen en auktoritet inom det rurala Australien, åkte omkring runt hela Coombing. Vi kom in på ett område jag tidigare inte sett. Otroligt mycket kängurus. Bakom varje kulle såg man en ny flock, ibland 30, flera på över hundra djur. Och i en stor dalgång var hela ena sidan som alldeles täckt av små prickar. Kan ha varit 500 eller lika gärna 1000 djur. Georges idé att det finns ett par tusen kängurur verkarstämma. Vi hittade en död ko, hennes livmoder låg utanför kroppen, livmoderframfall. En stor grupp kor stod omkring henne, som på en begravning. Hennes kalv stod i närheten, vi fångade in den, kedjade den på flaket till bilen och körde hem den. Vi "tvångsmatade" den med Vitrade, något slags vätskeersättningsmedel som de får första dagen, därefter får kalvarna mjölk och sen växlar man över till mjölkersättningsmedel som är billigare än mjölk. Så nu har Berkeley och Penny fem "potties" att ta hand om. Fest hos Penny och Berk', Pasta Bolognese. Vin och öl. Angus McDonald var därTrevlig var han iallafall denne bereste gamle man. George var ovanligt pratsam senare, bjöd på Bundaberg Rum. Gott.

Lör 12 okt
Vi packar ihop, säger adjö till Penny och Berk' och åker med George till Wellington Races. Halvägs till Nevertire igen. Folk är uppklädda, många har hattar, särskilt en del kvinnor har stora hattar med fjädrar. Vadslagningen pågår förfullt. Vi satsar $10 "on the nose" vinnare alltså på Captain Toby i lopp nummer sex. Nix. Det hela är främst en social tillställning. Folk dricker, minglar och äter snittar. Vi blev presenterade för en hel massa människor, bland andra Georges syssling Georgina. Vi var nog de enda turisterna där. George fixar in oss på balen som drar igång vid sjutiden, vilket normalt är helt omöjligt för en turist. George har med sig en smoking till mig. Jag ser för tragisk ut tyvärr, illa knuten fluga och gympadojor. Folk lättar dock på klädseln framåt kvällen. Vi sitter vid samma bord som Grant och Lizzie. Fri dryck, ganska bra mat, 542 gäster i ett jätte stort mässtält, liveband (covers, men väldigt tajta) i ett mindre tält. En upplevelse väl värd sina 70 dollar. Vi sov i kombin på parkeringen efteråt. George sov på flaket på sin LandCruiser.

Sön 13 okt
George och jag byter de främre stötdämparna på kombin medans Eva är på toaletten. Skitenkelt. Så säger vi adjö till George också. Vi åker bara till nästa stad Dubbo. Ser "Goldmember" på bio. Skitfilm, men vad hade man väntat sig? Nån kul scen var det iallafall. Vi piggnade till och fortsatte ända till Nevertire.