Mån 23 sep
In till Eva´s Backpackers i Kings Cross. Stora fladdermöss flög över oss med tunga vingslag. Fin utsikt över stans skyline.
Massiva problem att bestämma var vi ska ta vägen. Huvudfrågan är väl egentligen om vi ska norrut till värmen nu eller ta en runda runt södra australien först. Och hur mycket och med vad vi ska jobba på vägen.
Tis 24 sep
Vi går in till City. Ser ett par tusen joggar på vägen. De myllrar, man får se sig för när man vill korsa gångbanan. Medan jag tar ett kort på Eva hinner säkert hundra pers springa upp för en trappa bakom henne. Många står och tränar boxning också. Absurt nog är inlines åkning och cykling förbjudet. Vi tar ett varv runt Operahuset
Kollade lite på bilföresäljningen i Kings Cross. På en våning i ett parkeringshus försöker backpackers sälja sina använda bilar, oftast med en massa campingutrustning på köpet. T.ex. $2800 för en likadan VW Kombi som vår. $5-8000 för 4WD eller riktiga campers. Jag köpte bara ett fiskespö.
Vi sover på Eva´s igen.
Ons 25 sep
Shoppingfrenzy i Penrith några mil väster om Sydney. Hurra vi har lämnat Sydney ville jag ropa men vi kom alltså inrte längre än så här. Nu känns bussen väldigt färdig dock. Vidare mot Blue Mountains. Skyltningen är som vanligt kass men vi hittar till Wentworth Falls och sover på en picnic plats.
Tor 26 sep
Wentworth Falls är ett toppenställe! Alla samhällen här i Blue Mountains ligger uppe på högplatån. Flera bäckar har skurit djupa kanjoner ur platån med branta väggar så det känns som om städerna ligger på halvöar, med vidstäckt utsikt över dalarena nedanför. Vi hittar en stig som går längs med klippväggen fast mitt på den! Brant både uppåt och nedåt alltså. Grymt. Lite senare åker vi till den klassiska utsiktspunkten Three Sisters i Katoomba. Mesigt i jämförelse med förmiddagens bravader. Vi stannar också till vid vägen och hittar en klippa med hål igenom. Tur att vi inte åker buss. Det mesta vi gjort idag hade varit omöjligt utran egen bil. Vi kör 5 km usel grusväg bort från huvudvägen och campar på Perrys Lookdown.
Fre 27 sep
Lugnt och skönt, bara vi, fåglar (bl.a. en Magpie som bevakade oss på två meters håll i flera timmar), en konstig larv som släpar på bo av ett ihopvikt löv och en god bok till kaffet. Nu kör vi en bit iallafall. Stoppar i Lithgow för att köpa nya däck till bilen. Bilen drar till vänster hela tiden, sliter däcken ojämnt och är instabil i högre farter. Inga däck finns att få tag på idag. Vi köper och monterar nya "gardinvajrar" till bilen. Vi ska till Carcoar och jobba på en stor farm så vi tänkte sy nya gardiner på fritiden. Stannar på camping i Lithgow. Alldeles för nära järnvägen visar det sig...
Lör 28 sep
Mellandag. Väntar först på att få de nya däcken. De är fina fina men justeringen av vänster framhjul blev inte mycket bättre än den var innan. Vi väntar också på att få komma till Penny & George King, avtalad tid var söndag. Vi sover vid Carcoar Dam, en plats där att allt tycks vara förbjudet. Vilka är dessa trångsynta människor som bestämmer dessa regler och varför får de hållas?
Sön 29 sep
Vi befinner oss över 900 m ö h. Det blir vår kallaste natt hittills, imma på rutorna, frost i gräset. Framåt förmiddagen åker vi till Coombing Park i Carcoar, gården där vi har tänkt vara den närmsta tiden. Nervöst, vi har pratat med George King men vi har inte frågat särskilt mycket och han har inte berättat så mycket heller.
| Holistic Management Familjen King driver gården efter principen "Holistic Management" som kan verka nästan religiös ibland, men är egentligen mest sunt förnuft. Ekologen Allan Savory från Zimbabwe är upphovsmannen till principerna och har skrivit böcker i ämnet. Det hela är enkelt, om man låter betande hjorddjur som kor eller får bete sig som de hade gjort i det vilda med rovdjur omkring sig så stannar de i en tät hjord för bästa skydd. De betar då ner gräset ordentligt och deras hovar river sönder det översta jordlagret. Innan de har lämnat så mycket avföring att marken är ohälsosam för dem går de vidare till nästa plats. Marken får sedan vila tills den återhämtat sig, kornas arbete har då gjort marken mycket väl förberedd för god återväxt och tillväxt av jordmånen. Denna teknik har visat sig kunna ta tillbaka mark som ansågs förstörd av förhöjd salthalt eller eroderat jordlager. Det "normala" sättet att hantera betande boskap är att ha en enda stor öppen yta och låta djuren beta där året om. I klimat med säsongsvist regn, alltså inte som t ex i Europa med ständig fukt, får detta jorden att ständigt degraderas vilket leder till ökad ökenbildning. Detta har också skett på enorma områden i Nordamerika, Afrika och Australien. Anledningen till att dessa principer är att man gynnar biodiversiteten vilket i sin tur gör att mikroorganismer, maskar etc förbättrar jorden. Den principen är kontroversiell; att minskad biodiversitet försämrar jordmånen. Etablerad åsikt är att försämrad jordmån minskar biodiversiteten. George driver gården med större antal djur per hektar helt utan konstgödsel eller gifter, marken är nu helt gräsbeväxt med bästa betet i trakten. Bilder från 1996 visar stora områden med nakna ytor. 96 var också året då de började "manage the property the right way". Nackdelen är kanske att eftersom det är torka och Coombings levande jordmån behåller vattnet bättre så är gården den enda i trakten som har gräs. Resultatet är att alla kängurur i området finns på den här gården, ett par tusen enligt George. Vi har bara sett något hundratal, de flyr fort när de hör motorcyklarna.(Några dagar senare såg Johan närmare ett tusental på en och samma dalsida). Några grannar har följt efter men de många tycker att King´s är tokiga. Traditionerna sitter hårt, "what was good enough for my father and grandfather, is good enough for me". En femton minuters dokumentär har också visats i Australisk teve, rena reklamen för George och hans metod. Upphovsmannen Allan Savory var på plats i filmen också. I tidningen finns artiklar om hur salt mark, tidigare oanvändbar har blivit betesmark igen tack vare "Perennial farming", ett annat namn för samma metod. Jag tror att korrekt betesmetoder faktiskt kan vända trenden mot ökad ökenbildning. Ökenbildningen och brännandet av mark och skog med efterföljande erosion bidrar ju också till växthuseffekten genom att enorma mängder organiskt material, kol, frigörs. Ett bevis för att biodiversiteten faktiskt ökat på gården är att sällsynta fåglar, särskilt en kallad "Superb Parrot", nu bor i området. Andrew, en forskare från University of Sydney, studerar saken och försöker ta reda på anledningen till att de har kommit hit. |