Måndag 23 dec
Vi ska lämna tillbaka surfbrädan idag men igen kommer. Senare får vi ett telefonsamtal; de har blandat ihop dagarna. Jag börjar bli stamgäst på internetcaféet Global Gossip. Nästan pinsamt, jag är där nästan varje dag eftersom vi skriver ansökningar till jobb, både för jobb här i Byron och för framtida jobb på någon resort norrut. Dessutom skickar vi julkort vilket tog en hel del tid. Eva letar massagejobb, men det är svårt att få tag på rätt person och mötestiderna ändras hela tiden.

Christmas Eve 24 dec 2002
Vi åker till Bangalow framåt eftermiddagen för att se deras streetparty. Regnet hotar hela tiden. Många familjer ute och det är trevlig stämning på gatan (stan är inte särskilt stor men mysig) Det är uppträdanden med allt från dansande skolbarn till bandet Wild Marmalade som vi sett flera gånger förut. Idag ackompanjeras dom av en "eldkonstnär" som gör en slags virvlande dans med firesticks och roterande facklor. Otroligt suggestivt i mörkret (Australiska gator är ofta ganska dåligt upplysta) och regnet och med den pådrivande trum/Yidaki-musiken i bakrunden. Jag har skaffat telefonkort för att kunna ringa hem utan att göra av med 100-150 spänn per samtal. Tyvärr lyckas jag inte att få det att fungera. Och mobilen är helt tom på pengar. Som tur är ringer Mamma/Matilda/Mormor/Åsa sent på kvällen och ännu senare ringer Pappa/Monica/Patrik. Svår hemlängtan. Men de verkar ha det bra. Festen fortsätter på puben (såklart! Pubarna är sådana självklara samlingsställen här, något att ta efter i Sverige) bandet The Elevators spelar, ganska bra sväng men rätt oinspirerat. Vi träffar den professionelle fiskaren Andrew och hans polare som äger en persikofarm. De drar typiska fiskarhistorier fast här räcker inte kroppen till för att visa hur stora fiskarna de fångar är, "It was bigger than mee boat!" Vi får en lektion i hur man säljer fenor från tigerhajar och säljer till Japan. Köttet påstås vara så lite värt att det inte täcker kostnader för hantering och transport. Andrew lämnar telefonnummer och adress och bjuder oss att komma ner ett par dagar till hans hus i Evans Head. Det kanske vi gör! Vi sover i en park nära stan. Regnet fortsätter hela natten. Hur de kan ha seklets svåraste torka med allt detta regn är en gåta.

Christmas Day 25 dec
Vi får en sarkastisk kommentar "good spot to camp on" tidigt på morgonen från en man som går med sin hund. Det är besvärligt häromkring särskilt nu under skolloven, det är så hysteriskt mycket folk överallt och campingarna har dubblat sina priser. Så vi får stå på en del platser som kanske inte är idealiska.
Vi lämnar Bangalow och kör vidare in i landet. Vi stannar till i Nimbin känt för ja, alternativ livsstil kanske. I det här fallet knark. Att det är dagen efter känns tydligt och bara heroinister och andra pundare och fyllon är ute. Plus några små barn som ser väldigt malplacerade ut. Vi hinner gå femton meter innan vi blir tillfrågade om vi vill ha "smoko" eller "haschcookies". Obehagligt ställe. Det ska finnas ett väldigt speciellt hippiemuseum här men vi åker snabbt vidare, tänk, en hel by med bara knarkare!
Vi lunchar i Byrril Creek i Border Ranges National Park. Det är oerhört vackert häromkring med kullar och lagom mycket skog. I nationalparken finns tät regnskog. Det börjar regna igen och vi fortsätter till (ö)kända Surfers Paradise på Gold Coast. Nu har vi kommit in i Queensland. Skyskrapor längs stranden och turister i horder. Enormt svårt att hitta parkering och de saker vi vill se (Sea World med delfin och sjölejonsuppvisningar) är för dyra. Vi kör ut till lilla Jacobs Well för att sova.

Boxing Day 26 dec
Äntligen ett lugnt ställe att sova på och regnet håller oss inne ändå. När det slutar åker vi ner till Jacobs well. Byn ligger innanför ett antal öar som skyddar från havets svallvågor och i det grunda vattnet är populärt både för fisk och båtar. Det här är första ställe där vi på allvar ser mycket båtar eftersom kusten söderut har för besvärliga vatten. Vi hyr en liten båt i Cabbage Tree Point och puttar ut i bland lagunerna som bildats mellan dessa sandöar. Puttrar förresten, det blåser rätt hårt. Vi kör nästan på grund när motorn går ner i leran, det är svårt att bedöma djupet och det går sandbankar lite överallt. Till slut hittar vi någorlunda lä och lägger ankar. Det är otroligt strömt! Tidvattnet är på väg in. Vi försöker fiska men inser att vi inte har rätt grejor med oss. Dessutom har vi inte en aning om vilket bete som är bäst och andra nödvändiga kunskaper. Vi ger upp fiskandet och kör omkring bland öarna istället. Naturligtvis har vi glömt kameran, lika bra kanske för våra grejer blir blöta i den hårda vinden och allt vatten som stänker.
Vi kör inåt land i hopp om att hitta en plats som inte är så otroligt tätbebyggd som häromkring. Vi letar oss upp i bergen och visst bor folk glesare men ändå är vägen kantad av hus hela tiden. Uttråkade och trötta (trots det vackra landskapet) hittar vi till North Tamborine, en liten by på toppen av ett berg, inklämt mellan ett antal nationalparker som skyddar regnskogen. Dramatiskt läge och ett märkligt stort antal restauranger och caféer. Flera enormt kitchiga stugor, ganska gulligt ändå i jämförelse med skyskraporna på stranden. Vi hittar en plats att stå på utanför en jullovsstängd skola och åker för att undersöka en märklig stuga intill skogen. Det är en irländsk pub, åtminstone till namnet med färgat glas i dörrarna: dalahästar mot blågul bakgrund! Det visar sig att stället tidigare var svenskt, mysigt är det iallafall fast kanske väl kitchigt. Vi känner oss lite utanför som turister, här är mest "locals" som äter middag (som vanligt är Australiensarna bra på att stödja lokala initiativ). Vi somnar till ljudet av regn, igen.

Fredag 27 dec
Vi startar skapligt tidigt och besöker lilla Joalah National Park. Tamborine var visst inte så litet ändå, överallt ligger villaområden inklämda mot regnskogen. Parken är farligt nära bebyggelse och vägar men känns mörk och spännande ändå. Många av träden är säkert 50 meter höga och lianer och andra klängväxter fyller luften. Marken är ganska glest bevuxen och enligt typiskt Australiskt manér är stigen perfekt ordnad. Vi når en dam där det påstås finnas Platypus, Näbbdjur. Vi ser inga.
Nu åker vi vidare till Brisbane med ett litet stopp på ett enormt köpcenter utanför stan. Vi ska vara glada att vi än så länge inte har dessa enorma malls i Sverige, de är alla likadana, byggda kring ett stort Woolworths och en stor Big W-varuhus. Parkeringen är förstås enorm den också och idag tycks hela världen vara här. Trångt. Eva shoppar loss, det är rea i varje butik. Det går mycket tid men lite pengar som tur är. Folk verkar ha detta som främsta nöje en ledig dag. Konstigt. Tur för oss iochförsig, tänk om alla åkte till stranden, vilken trängsel det skulle bli där! Inne i Brisbane inser vi varför vi i de andra huvudstäderna vi besökt (Sydney och Melbourne) ställt bilen utanför och tagit tåget in. Trafiken är hemsk och om man lyckas hitta en parkering så är den så dyr att man känner sig rånad. Vi hittar till posten men tyvärr har brevet jag väntar från pappa inte hunnit fram. Vi bestämmer oss för att se Brisbane en annan dag och åker ut till förorten Manly. Här ligger södra hemisfärens största marina. Nog är den stor alltid men väldigt låst. Vi lyckas titta på några båtar iallafall. När Eva var här i Australien förra gången för tio år sen så var det i den här hamnen hon hittade en båt att jobba på för fem månader. Tror hon, det kanske var nån annanstans. Det tar ett par timmar att leta sig ut ur Brisbane och köra "hem" till Byron igen. Eva har en mötestid att passa imorgon. Vi står på ett lagligt men bullrigt ställe längs motorvägen.

Lördag 28 dec
Idag ska Eva göra en provmassage men på förmiddagen ringer tanten och vill skjuta på det igen, måndag. Vi funderar på om vi vill åka till Woodford Folk Festival över nyår. Det verkar kul, jättestor grej (90 000 pers förra året) men är ganska dyrt och en bra bit att köra. Eva blir upptäckt när hon ska gratisduscha inne på campingplatsen. Det blir svårare och svårare att stanna här. Byron är knökfullt av folk, efter jul har det bara smällt till! Vi letar annonser i tidningarna och ringer efter lägenheter. Frågan är hur vi gör över nyår, det är så fullt av folk att man måste planera noga, t.ex. stängs alla vägar av i hela Byron på nyårsafton.

Söndag 29 dec
Vi besöker en wwoofer-farm ute i Possum Creek, ca 25 min bilväg inåt landet från Byron. Här träffar vi Kay och Stan. De lever på att sälja såser, chutneys, tapenade och diverse grönsaker. De har bara en liten trädgård där de odlar det de behöver för produkterna. Det är en fantastisk sak med det här området, tack vare marknaderna kan småbrukare hitta kunder för sina produkter. Sån här småskalig verksamhet är väldigt ovanlig i Sverige vilket jag tycker är tråkigt.
Boendet är minst sagt enkelt, en husvagn i en slänt utan solskydd och vatten. Men den kallas "The Love Shack" som om de skulle hjälpa. Kay och Stan har själva en mycket trevligt hus med pool. De är mycket glada över att det äntligen har kommit regn. Vi skulle bara behöva arbeta 10 timmar i veckan mot boende här. Det är okej men vi har ett annat ställe på gång.
4 km från Byron Bay ligger Koreelah Organic Farm. 100 acres (drygt 40 ha) men bara ca 4 acres "perma-culture"-grönsaksträdgård. Vi ska bo i en "camp" tillsammans med Paul, vår chef och andra wwoofare som snart kommer. Boendet är ganska enkelt här också. Rummet är bra men köket är obekvämt och duscha får vi göra i "the top house" gårdens huvudbyggnad. Där bor James (ägaren) och Tony och de bjuder upp oss på barbeque till kvällen. De har flera vänner på besök, trevligt gäng, säkert hälften är bögar och röker gräs gör de allihop.