Måndag 25 nov
Adjö och Goodbye från vårt Australiska hem, som det börjar kännas som nu. Vi har varit på Coombing Park i totalt 33 dagar, nästan halva vår resa. Efter fika hos Berk och Penny, (goda rester från bröllopet!) så åker vi österut mot Sydney igen. Fruktansvärt varmt, 41 grader strax norr om Sydney. Jag är ganska dålig i magen, jag var det igår också men då hade jag bara mitt eget beteende att skylla. Vi fortsätter norrut till Terrigal. Cirkeln är sluten, vi är tillbaka där vi började. Nu bor Ians far David här, en gammal, ganska sjuklig man. Han har reumatiska besvär och dricker nog för mycket men han är ganska skojig, hälsar och skålar på alla möjliga språk. Ian är som tidigare, idag på gott humör, lovar att göra service på bilen. Vi lagar Spaghetti Bolognese tillsammans. Här vid havet är det svalare med havsbrisen.

Tisdag 26 nov
Ian på sämre humör, han spelar gitarr hela dagen och går till sin lektion på kvällen. Vi rotar runt i några av Ians vrak och hittar ett hemmabyggt säte till kombin. Vi får nu extra förvaringsutrymme och en plats att laga mat på. Vi ordnar med försäkring till bilen och ordnar inför besiktning. Vi börjar hitta riktigt bra här i Central Coast. Jag skulle inte vilja bo här, alldeles för tätbefolkat men Terrigal är rätt fint när vädret är bra. Massor av surfare. Jag äter Whiting & Chips på stranden till lunch men man får ögonblickligen 50 måsar omkring sig vilket gör det hela olidligt. Kusten här är intressant med flera djupa vikar och bukter som splittrar den branta kustlinjen. Det gör att det finns gott om lugnt innanhav och massor av vatten att bygga hus med sjöutsikt kring. Exempelvis är Sydney byggt kring en sådan här bukt och Central Coast där vi är nu med orter som Gosford, Woy Woy, Terrigal är byggt kring två vattendrag; en bukt, Brisbane Water samt floden Hawkesbury Rivers utlopp i havet. Vi äter middag ute, det är ganska dyrt här nära Sydney men fortfarande ok jämfört med svenska priser. Vi äter för 14-16 dollar (70 - 80 kr) per person på Terrigal Thai vid stranden. Jag är fortfarande dålig i magen och jag känner mig allmänt klen och matt.

Onsdag 27 nov
Jag mår inte bättre idag, men Ian är på bra humör. Han beställer delar till vår bil och vi åker för att hämta dem i Woy Woy. På vägen tillbaka gör vi lite sightseeing i området. Terrigal är kanske mest kända orten häromkring men knappast den trevligaste, snarare tvärt om. Ian hjälper oss att laga ett rosthål som inte skulle klara besiktningen och att göra en service på motorn. Jag lär mig justera tändningen bl.a. Att byta tändstift på en folkabuss är ingen lek, utan specialverktyg och magneter skulle det aldrig gå! Ian har som sagt 10 egna folkabussar så här saknas varken kunskap eller verktyg, tur för oss.
På eftermiddagen promenerar vi på Avoca Beach som ligger precis söder om Ians hus. Huset ligger på en klippa mellan Terrigal Beach i norr och Avoca Beach i söder. Det här vore verkligen ett fantastiskt ställe bara det inte bodde folk på varenda liten fläck. Woy Woy, Pretty Beach, Empire Bay, Killcare (trots namnet) och särskilt Wagstaff är mycket trevliga platser.

Torsdag 28 nov
Shoppar en massa på Erina Fair. Eva köper en baddräkt på 4 timmar(!) Bokar tid för besiktning. Ian justerar "the tappets", ventillyftarna skulle jag tro, på nyare bilar sköts detta automatiskt.

Fredag 29 nov
Jag åker för att besiktiga bilen på morgonen. Mycket svårpratad gubbe på verkstaden och utlåtande blir nästan en chock. Han skriver en hel lista med fel och det ryms inte ens på blanketten utan han tar till en extra sida. Framförallt är det rost han klagar på men också bromsarna. Bromsarna håller jag med om, de fungerar bra egentligen men de känns inte bra. Lite för svampiga. Ian håller med om att besiktningsmannen var onödigt petig. "He's just being an ashole!" Vi bestämmer oss för att snygga till rosten lite, vi hade ändå tänkt göra det nån gång, och att fixa bromsarna på en verkstad. Ian känner till en bra verkstad i Nambucca Head vilket ligger på vägen för oss. Vi säger adjö till Ian och hans far David och lämnar Terrigal. I Gosford köper vi prylar till bilen för $97, det svider att vara bilägare.
Vi åker norrut på Pacific Highway passerar märkligt snabbt Newcastle och Port Stephens där vi var i början av vår resa. Det börjar regnar och det regnar hejdlöst. Vi kör igenom en skog som just brunnit och faktiskt fortfarande brinner! Regnet var nog välkommet där. Vi provianterar lite i Bulahdelah, men dagens slutmål är Seal Rocks i Myall National Park. En smal väg leder ner till en vacker strand kringgärdad av klippor. Några få hus finns här men annars bara en stor campingplats. Det slutar inte att regna, det läcker in vatten i fronten blinkersen slutar att fungera och allt är fuktigt. Vi lägger oss tidigt.

Lördag 30 nov
Vi lämnar Seal Rocks men stannar snart igen på en ganska undangömd rastplats. Vi stannar hela dagen och lagar rost på bilen. Vi har ett ganska allvarligt rosthål i fotsteget under förardörren. Men vi tejpar och spacklar sedan ovanpå det! Det ser snyggt ut iallafall. Vi bränner oss i solen, särskilt Eva, jag använde min nya Akubra-hatt, den skyddar jättebra. Pasta och köttgryta ur konserv till middag. Bara en bil kom in på rastplatsen under hela dan och den vände direkt.

Söndag 1 dec
Vi åker vidare norrut, äter frukost vid Smith's lake som ser ut som en svensk sjö med änder och allt. Före Forster hittar vi en underbar strand, vit sand, säkert en mil lång bukt. Vi byter om och poserar i tomteluvor. Vi passerar Forster-Tuncurry som ligger mycket vackert vid inloppet till en annan sjö, Wallis Lake. Vi kommer fram till Port MacQuarie på eftermiddagen. Vi vill gå på bio men sista filmen går kl 17! Tillsammans med måsarna på stranden äter vi hämtpizza. Vi bor på en camping alldeles vid stranden.