Måndag 18 nov
Åkte till sjukhuset i Blayney för römtgen av nacken. Tyvärr var personalen sjuk så vi fick åka till Orange istället. En massa Secador (en slags syrsor tror jag) förde ett öronbedövande oväsen i träden. Så högt att det knappt gick att föra ett samtal på gatan. Efter diverse administrativa bekymmer blev jag röntgad och Andrew, en ung läkare, undersökte bilderna och nacken. Det såg mycket bra ut även om jag är väldigt öm på framsidan av halsen. Jag kommer med största sannolikhet aldrig få besvär pga den här olyckan. Jag mår ganska dåligt hela dan, svimningstendenser och illamående. Jag slutar att ta kodein pillrena och tar istället ibuprofen, betydligt svagare.

Tisdag 19 nov
Jag ligger i sängen mest hela dan. Feber och dålig mage. George, Sophie, Christine och Tore åker till Nevertire. Eva, Jess och Judith kör skräp och gör andra småsaker. Sent på kvällen kommer George och de andra tillbaka, glada, de har påbörjat beer o'clock i bilen! Tyvärr berättar de att gamle Angus McDonald har blivit skadad han också och fick åka till sjukhus. Han blev sparkad av en ko. Först kunde han inte stå upp själv men kunde senare köra hem själv. Han ordinerades flera veckors vila dock, det kommer att ta död på den krutgubben! Han är över 70 men jobbar jämt.

Onsdag 20 nov
Jag åker till Bathurst för att få vindrutan på kombin utbytt. $240 och en timme. Jag passar på att klippa mig också. Jag mår inget vidare idag heller, nu börjar det ömma i nacken istället, indirekt pga min ömmande hals som nu har blivit mycket bättre. Idag äter vi Steak till middag för första gången på en vecka. Eva och Judith är riktiga proffs i köket.

Torsdag 21 nov
Vi åker till Nevertire, startar 5.30 på morgonen, 3 timmar senare är vi framme och börjar direkt att väga ettåriga kvigor som ska säljas på eftermiddagen. Klockan 17.30 äter vi lunch efter att ha jobbat i 9 timmar utan paus! Bara fem minuter senare är det beer o'clock! Enformig, jobbig dag. Vi kommer hem 22.30 och går och lägger oss genast. En liten kalv, ett par månader gammal väger 70 - 100 kg. En kviga väger 280 - 380 kg och kor väger 400 - 570 kg, fast just nu är de magrare än vanligt pga torkan.

Fredag 22 nov
På förmiddagen flyttar vi på de kor George tänker behålla, de flyttas någon kilometer till ett ställe där det iallafall finns en antydan till färskt gräs.
Jag och Eva handmatar en uttorkad liten kalv ute i hagen, rätt nära huset, alldeles före lunch. Den är enormt svag kan knappt röra sig och vi tvingar i den en liter vätskeersättning. Vi lämnar den i skuggan under ett träd i hopp om att den ska återhämta sig. Ett par timmar efter lunch åker jag tillbaka till kalven, den ligger helt stilla. Redan död. George berättar att han sett kalvar återvända till livet efter att de haft stora skador och blödningar, kanske brutna ben. Men ibland saknas liksom gnistan. Georges syster Shish kommer på besök, helt vild, lika intensiv som George. Grant och Lizzie kommer över på eftermiddagen och gör "water-divining", leta vatten med hjälp av ett par böjda ståltrådar. Fungerar otroligt bra, kanske för bra, man får utslag för fontäner, rör och ledningar i marken, gamla brunnar och allt möjligt. Vi lät trådarna gå laget runt och det fungerar direkt hur enkelt som helst. Grant tror att han hittar en bra källa en bit från huset. Jag tycker att bedömningen av djupet till källan och storleken på den mest är hokus-pokus men varför inte. De behöver iallafall en brunn, de kan inte förlita sig på bäcken längre den är helt uttorkad inom ett par veckor.
Vi går på puben på kvällen. Många Bundaberg Rum blir det.

Lördag 23 nov
En bröllopsfest ska hållas i Berk' och Pennys guesthouse. Ett stort tält står på parkeringen, träden vid grinden är upplysta. Penny ska ordna frukostar åt 20 personer som bor på gården hela helgen och så en lunch för 90 personer på söndag eftermiddag. Själva bröllopsmiddagen står en cateringfirma för. Paret som gifter sig kommer från Darwin. George och Shish ansvarar för baren, Tore tar hand om parkeringen. Jag och Eva och österrikiskornan hjälper också till i baren. Skitkul, vi dricker minst lika mycket öl som gästerna och frossar på den goda maten. George och Sophie smiter tidigt, likaså Tore, men jag, Eva och Christine håller ut hela kvällen. Sent, när musiken tystnat bjuder brudgummen oss över till deras bord och alla återstående gäster umgås. Det känns lite som sista natten med gänget även om vi inte åker förrän på måndag.

Söndag 24 nov
Både jag och Eva har fruktansvärd baksmälla. Jag blir inte mig själv ens på kvällen. Christine som höll igång lika länge som oss mår utmärkt. Jäkla nittonåring! Vi äter barbequelunch nere vid gästhuset tillsammans med alla gästerna. Jättevarmt, över 30 grader. Tittar på filmen "the Castle" som George har haussat tidigare. På omslaget står att det kanske är den bästa australiska komedin någonsin. Klart överdrivet, svårt att förstå vad som egentligen är roligt alls i den filmen. En overkligt tragisk familj bara.