30 Fre 1 Augusti

Windjana Gorge och Tunnel Creek. Tunnel Creek var coolt, man går på en delvis uttorkad flodbädd rakt igenom Napier Range (som är ett gammalt barriärrev) och kommer ut på andra sidan. Kallt vatten och väldigt mörkt, ca 1 km tunnel. I mitten har taket rasat in så att man får lite ljus. Windjana är ganska fint men badande känns inte motiverat eftersom det kryllar av krokodiler! De är "freshies", sötvattenkrokodiler och ofarliga egentligen, de flesta är bara dryga metern långa, men man vill nog inte vara för nära ändå. Vi kör till Fitzroy Crossing på kvällen, otroligt många fulla abos, fylla kan vara rätt otrevligt, som att komma till en stadsfestival i Sverige klockan 12 på kvällen. De flesta sitter utanför (!) puben och inte en vit person i sikte. Vi fegar ur och åker till campingen för att sova.

29 Lör 2 Augusti

Tar en sväng förbi Geikie Gorge. Fitzroy River är en mäktig flod men faktum är att mindre "gorges" är intressantare att vandra i. Tyvärr missar vi båtturen med 15 minuter, de har tagit av soltaket på båten för att några personer obegripligt nog lyckades fastna under taket i en olycka i USA. Vi tankar och brassar vidare mot Halls Creek som vi bara kör igenom och campar bland många andra nära vägen, några mil söder om avfarten till Bungle Bungles.

28 Sön 3 Augusti

Tacklar Bungle Bungle vägen, 53 km slingrig, guppig, stenig väg med två knädjupa vad. Det forsar in vatten genom rosthålet i golvet! Inne i nationalparken är vägen betydligt bättre. Vi åker direkt till flygplatsen och vid lunchtid lyfter vår helikopter och vi flyger i en halvtimme över platån. Ballt, lite läskigt att sitta utan dörr så högt över marken. Piloten guidade och höll sig mellan 1500 och 2500 fot över marken, enda besvikelsen, jag hade hoppats på lite lågsniffning. Sen körde vi till Cathedral Gorge som vi nyss flugit över och vandrade några timmar bland "bikupebergen". Mycket vackert men väldigt torrt.

27 Mån 4 Augusti

Pratar med paret som campar bredvid oss. De har också en Holden Jackaroo, något nyare och betydligt mer välutrustad. De är trevliga, från Adelaide, men man börjar tröttna på de här samtalen, var har ni kommit ifrån, vart ska ni vidare. Det bara kryllar av folk som campar året om, de "grå nomaderna" som pensionärerna kallas. Vi kör till norra delen av parken och går lite och lämnar sedan Bungle Bungles. På vägen ut spanar vi förgäves efter vårt reservdäck som vi tappade på vägen in. Det var vårt tredje reservhjul, bara ett däck utan fälg som vi egentligen bara hade på taket för att göra sängen bekvämare men trist att bli av med det ändå. Vi shoppar lite i Halls Creek som är en ganska trevlig liten stad. Sent på eftermiddagen kommer vi iväg och börjar köra på ökända Tanami Road. Precis som alla böckerna säger är den betydligt bättre än sitt rykte. Vi sover på en vägskrapeavfart i sällskap med korna i oro över att en galen cowboy ska jaga bort oss från hans ägor!

26 Tis 5 Augusti

Otroligt tyst på morgonen, förbipasserande bilar hörs fem minuter innan de kör förbi, det motsvarar 6-7 km! Vi skumpar vidare, vägen är stundtals kraftigt korrugerad men oftast utmärkt. Wolfe Creek Meteorite Crater är ett intressant och kort stopp, bara 40 km omväg. 850 meter tvärs över och väldigt synligt en krater. I mitten är en saltfläck med tjock växtligthet, regnvattnet kan förstås inte ta sig ut så allt vatten avdunstar. Tankar på Mindibungu Aboriginal Community, dyr diesel, men intressant ställe, massor med aktivitet och massor av skrotbilar. Tydligen driver de en biffkofarm. Vi kör hela dan, tråkigt men ganska snabbt går det iallafall. Det är inte mycket till öken, sparsamt med växtlighet bara. Oerhört dammigt, det är omöjligt att dra fingrarna genom håret. Rosthålet i golvet har växt rejält, allt gammalt spackel har skakat loss. Det här är ett stort problem, förardörren börjar sagga men går fortfarande att stänga. Det här måste svetsas. Vi upptäcker dessutom att vänster strålkastare har skakat loss och hänger i bara sladden. Vi hittar en utmärkt campingplats (precis som tio andra) just vid solnedgång. Vi äter middag runt brasa med våra grannar, ett par trevliga medelålders engelsmän som har tagit två års ledigt för att resa jorden runt.

25 Ons 6 Augusti

Jag lånar ståltråd av engelsmännen och lagar strålkastareen hjälpligt. Tyvärr skakar det sönder efter ett tiotal mil så jag får ta loss lyktan helt. Vi tappar ett lock till vårt rör för fiskespön och tältpålar. Vi förlorar som tur är bara ett av våra tre spön. Skakiga vägar börjar definitivt att kosta oss. 90 mil grusväg är över och vi kör in i otroligt civiliserade Alice Springs. Vi går på krogen för första gången på mycket länge och dricker naturligtvis alldeles för mycket. Som vanligt vill jag gå hem före Eva och eftersom hon inte är lätt att diskutera med efter så här många öl går jag hem till campingen själv.

24 Tor 7 Augusti

Vaknar av kylan kl 5.30 och upptäcker att Eva inte kommit än. Orolig packar jag ihop och kör omkring och letar, senare på morgonen lyckas jag få tag på telefonnummer till sjukhus och polis och precis innan jag ringer polisen ringer Eva mig. Hon har sovit i fyllecell, så otroligt korkat! Hon sover av sig bakfyllan medan jag fixar och donar. Vi sover en bit öster om stan.

23 Fre 8 Augusti

Vi lämnar Alice och kör västerut, mot Ayers Rock via Kings Canyon. Bilen låter underligt, när vi campar vid Finke River kollar Eva undertill och vi konstaterar att något är fel på ena stötdämparen.

22 Lör 9 Augusti

Vi kan inte åka vidare utan kör långsamt tillbaka till Alice Springs och trots att det är lördag hittar vi en verkstad som kan hjälpa oss direkt. Höger bakre stötdämpare är helt av. Vi tvingas byta de bakre för 260 dollar. Vi beslutar att ta asfaltvägen till Ayers rock istället och gasar på. Vi hinner precis till solnedgången fram till Ayers rock som står där så majestätiskt ensam på slätten. Tillsammans med ett par hundra bilar och ett tjugotal busslaster ser vi hur solens nedgång får klippan att ändra färg. Trots den bisarra mängden folk är det ganska magiskt, tunga regnmoln gör inte saken sämre, solen glimtar igenom ibland med färgrika kaskader till följd.

21 Sön 10 Augusti

Det regnar hela natten! Vi blir dyngsura och genomfrusna går vi på guidad tur ndanför klippan. Rangern berättar att det inte regnat en droppe sen februari och idag har vi små vattenfall längs klippväggarna. Mycket intressanta berättelser om hur folket här ser på området, deras kultur är mycket teokratisk, kunskap, tro, tradition, lagar och levnadssätt är allt en del av vid vi västerlänningar något nedlåtande kallar dreamtime. Om sju år är det tänkt att lokalbefolkningen ska ha tagit över driften av nationalparken helt och hållet. I dagsläget behöver de nya kunskaper i hur man hanterar oorganiskt skräp, introducerade ogräs och djur, de har levt ovanligt länge helt utanför västsamhället och i deras tradition saknas kunskap om en hel del saker. På eftermiddagen vandrar vi omkring i the Olgas och till solnedgången har vi kört till Curtin Springs där vi övernattar.

20 Mån 11 Augusti

Nu bär det av till Sydney! Bara 295 mil! Vi kör nästan hela dan och kommer till Coober Pedy till kvällen, en otroligt ful plats, kanske den fulaste stad jag någonsin sett! Marken runt stan är uppgrävd i en massa små högar och över hälften av husen är fula plåtskjul. Vi stannar på en trång camping helt utan växtlighet. Öknen här liknar nu verkligen öken, nästan ingen växtlighet alls.

Tisdag 12 Augusti

Resans längsta körning, 12,5 timmar och nästan 100 mil. Vi äter god pizza i Port Augusta som ligger på gränsen mellan hav och öken. Öknen når enda fram till havet här. Vi kör vidare söderut och sen österut och skillnaden i natur och växtlighet är slående, en helt annan värld. Vi når Renmark och gränsen mellan South Australia och Victoria och sover på en rastplats. Tältet blir återigen genomsurt.

Onsdag 13 Augusti

I Mildura äter vi dyr frukost på italienskt cafe, vi känner oss inte riktigt hemma efter flera månader i obygden. Bilen vägrar starta, alla instrument slocknar och det bara regnar hela tiden. Frustrerande tills jag upptäcker att det bara är en säkring som gått. Vi köper ett nytt paket säkring och det är tur, säkringen till vindrutetorkarna går hela tiden. Framåt kvällen når vi äntligen Coombing Park och blir hjärtligt välkommnade av George. Det känns som att komma hem. George har lagat pepparstek och vi får sova i en varm torr säng!

17 Tor 14 Augusti

Tidigt på morgonen åker vi ut med Georges LandCruiser. Han och hans nye anställde, Steven har byggt ett kängurusäkert staket på strategiska platser runt egendomen och nu jagar de varje dag för att decimera stammen. Han säger att i stan tror det att de har högst ett hundratal kängurur, George vet att de har fel, han har skjutit över 1600 stycken. Hans mål är att komma ner i ett par hundra kängurur på hela egendomen vilket kommer att ge honom mat till 500 nya kor. Jag tror att han tycker om jakten så mycket att han gärna skjuter fler än nödvändigt. Men, men det finns inga rovdjur och betesmarker för kor är idealiska för kängurur också. Men blodigt är det, vi tittar på medan George skjuter 14 (!) stycken på kort tid, några dör inte direkt och de klubbas ihjäl. Vi träffar Penny, Berkeley är i Darwin för att hjälpa dottern Shish att flytta samt köpa en LandCruiser Troopie. Vi äter på Carcoar pub på kvällen. Större delen av dagen ägnar vi åt att städa ur bilen, allt är dammigt!

Fredag 15 Augusti

Vi kommer iväg sent efter ännu ett jaktpass. Vi kör till Sydney och sätter upp lappar för att sälja bilen. I mörkret (vilket är mycket ovanligt för oss) kör vi norrut mot Terrigal och Ian. I köerna får jag plötsligt motorstopp och bilen går inte att starta, batteriet är helt dött trots att vi har haft motorn igång mest hela dan. Nånting med generatorn är inte bra. Pinsamt nog står vi i uppförsbacke i ytterfilen (av tre) och köer bildas snabbt bakom oss. I panik ringer vi 000 (motsv. 112) men ingen hjälp därifrån. Nummerupplysningen vägrar (!) att hjälpa oss att hitta en bärgningsbil med journummer men till slut hittar vi numret till vårt försäkringsbolag och äntligen kan vi ringa efter hjälp. Som tur är kommer en vägverkspatrull förbi. De bogserar och startar oss så efter många om och men kommer vi till Ian. Vi känner direkt att vi inte är önskade trots att han bjöd in oss. Dessutom är han mycket berusad.

Lördag 16 Augusti

Vi får generatorn undersökt, den går bara på halv effekt och kunde därför inte driva lyset på bilen. Det förklarar också varför vi haft såna problem med att driva kylen. Ingen kan fixa problemet idag och har vi klarat oss utan 100%ig generator hittills kan vi klara oss i fortsättningen också. Vi lagar rost istället, jag popnitar fast en plåt för att täcka vårt stora rosthål och småhålen spacklar vi. Halvt seriös lagning iallafall, bilen ser något bättre ut efteråt och kanske kan vi få bilen såld ändå.

14 Sön 17 Augusti

Till Sydney. Vi tar in på Kanga House med utsikt över city.

Måndag 18 Augusti

Vi installerar oss i Kings Cross Car Market. Svinkallt och regnigt förstås och INGEN tittar på bilen. Dessutom är konkurransen hård, två Jackarooer till. Båda är finare än vår men vår är bäst på pappret trots dess många mil. Vi sänker priset till 3900 dollar. Vi glor på tv på kvällarna för första gången sen Byron Bay.

Tisdag 19 Augusti

Vi får ett bud från Travellers Autobarn på 1800 dollar. Bra att ha som sista utväg.

11 Ons 20 Augusti

Ingen framgång, absolut ingen tittar på bilen, men trots allt säljs enstaka bilar i garaget. På kvällen har vi blivit av med en av konkurrenterna. Vi äter ute på Noodle King, gott!

Torsdag 21 aug

Får ett bud på 1000 dollar av en tysk bilhandlare ute vid Parramatta Rd. Någon ringer och undrar om han får köpa vår campingutrustning separat. Fortfarande ingen lycka. Marknaden bjuder på gratis korv med bröd, folk som har lyckats sälja sin bil köper en låda öl och bjuder laget runt.