Torsdag 1 maj
Eva får ett telefonsamtal från Tallarook; hon ska ut och segla med New Horizon klockan 2.30. Hon blir borta tre dagar och två nätter. För första gången sen vi kom till Australien sover vi på olika ställen. Det känns mycket konstigt att vara ensam, inte alls bra. Jag hittar ett superbt ställe dock men blir väckt av ilskna knackningar kl 1 på natten. Jag kör genom hela stan till Conway National Park där vi stått tidigare.
Fredag 2 maj
Kontrollerar att Tallarook kommer ihåg mig, annars slappar jag mest, byter till mig nya böcker, solar och läser. Börjar gilla att vara själv.
Lördag 3 maj
Läser och skriver dagbok. Eva tillbaka vid tvåtiden, jag avlöser henne och åker ut med New Horizon.
Söndag 4 maj
På New Horizon, regn mest hela tiden. Skipper Steve, dykinstruktörer Trent och Chris, kock Chris är trevliga men den andra diskaren Ryan är riktigt störd i huvudet. Han är mer intresserad av att vara full än att jobba och försöker få det att se ut som om jag inte jobbar när han själv knappt är närvarande. Det är rejält med sjögång även i skyddade vikar men gästerna verkar trivas. Jag är nära till sjösjukan ganska mycket men det går bra så länge man har något att göra och/eller tittar mot horisonten.
Måndag 5 maj
Vansinnig sjögång! På väg tillbaka över Whitsunday Channel har vi både vind och tidvatten mot oss, vinden är uppåt 20 knop (ca 10 m/s) och vågorna slår upp över hela däcket, träffar kabinen och ibland även seglen. Flera av passagerarna och jag står framme i fören och låter vågorna skölja över oss, det gäller att hålla i sig. Det börjar regna igen och i motvinden känns dropparna som hagel. Vid tvåtiden är vi tillbaka i Abel Point Marina.
Tisdag 6 maj
Vi har bestämt oss för att gå en seglingskurs, vi träffar Lachlan Wilson på seglingsklubben, tack vare våra förkunskaper tror han att vi klarar Inshore skipper på två dagar plus teori för $380. Normalt kostar inshore skipper $580 och tar tre dagar. Han verkar trevlig, det ska bli kul att få på papper att vi kan segla.
Onsdag 7 maj
Eva ut med Samurai. Jag träffar Lachlan på seglingsklubben. Han ordnar så jag får segla med Dave Turner på B.Y.O. (Bring Your Own) en Cavalier 35 Sport som visar sig vara en mycket snabb båt. Jag är "Tailer", dvs tar hem försegelskotet när vi slår eller gippar. En annan person winchar (Vicki) och en tredje tar över och sköter trimmningen. Vi dricker öl och hävdar att vi tar det lugnt men när vi får en 39 fots Dehler Magic bredvid oss under de två sista varven så vaknar tävlingsnerverna till liv! Vi byter ledning flera gånger, Dehler Magic är en snabbare båt men vid varje märkesrundning slår vi dem, Dave är en skicklig skipper! Tack vare en brilliant manöver precis på mållinjen tar vi in två, tre båtlängder och går i mål som första enkelskrovsbåt (en ensam trimaran var med i tävlingen, den var en kilometer före...) Enda tråkiga är att det börjar regna efter halva loppet, alla blir dyngsura. Vansinningt roligt, folk samlas efteråt på seglingsklubben. Vinnaren (inte vi, tredje båt över mållinjen hade fördelaktigare handikapp) får en hink(!) med rom och cola som han bjuder alla närvarande på. Lachlan har druckit rom och kola under hela seglingen, han har dock inte förlorat sitt stora garv.
Torsdag 8 maj
Sanerar bilen återigen från myror, gillar inte att jag använder så mycket gift men hur får man bort ett myrbo inuti karossen annars? Det regnar av och till hela dan.
Fredag 9 maj
Eva tillbaka, trött efter seglingen. Besättningen (4 pers) hade bara en bädd, så Eva har sovit på soffan vilket innebär sist i säng, först upp. Samurai var en bra båt dock, men resan var inte utan spänning. Andra dagen revs förseglet mitt itu. Eva tyckte det var intressant att se hur lugnt skippern hanterade det hela. De samlade ihop resterna och hissade ett nytt. Skipperns största oro var mest att han kanske skulle bli anklagad av ägaren att ha förstört ett 50 000 kr segel! Senare stannar motorn, men skippern lyckas tillverka en ny bränsleslang och får igång den igen. Eva är bara i land ett par timmar och åker ut igen på nästa resa med Samurai. De gör (som alla Tallarooks båtar) tre resor per vecka, personalen har en natt i veckan ledigt, ett dygn totalt. Hårt liv, de flesta jobbar bara ett par månader och söker sig sedan till en bättre båt, t.ex. en av Southern Cross båtar som bara gör två resor i veckan och personalen får då tre nätter ledigt i veckan. Det regnar idag också.
Lördag 10 maj
Idag skulle vi egentligen börja vår Inshore Skipper kurs men Eva är ju på Samurai. Som tur är är Lachlan (Lochy) flexibel, vi börjar måndag istället. Det regnar.
Söndag 11 maj
Eva tillbaka igen. Hon har haft en bra resa och har fått ett gratis dyk i Blue Pearl Bay. Vi sover på parkeringen i marinan. Det regnar igen. Vi pratar med Ian som ska segla härifrån till Bali, ev till Thailand. Vi ska träffas senare i veckan.
Måndag 12 maj
8.30 möter vi Lachlan i marinan. Vi tar en liten dingy ut till hans Erica, en liten 25 fotare som är ovanligt bred och rymlig inuti. Den seglar fint men långsamt. Vi går söderut från Airlie Beach, mellan North och Mid Molle Islands, över Whitsunday Channel genom en smal passage med oerhört strömmande vatten mellan Cid och Whitsunday Island upp till Sawmill Bay där vi ankrar för natten. Det blåser 10 knop och otroligt nog har vi sol! Inte en droppe regn, sista månaden har det regnat minst varannan dag och sista veckan har varit hemsk. Vi gör navigationsövningar mest hela tiden under seglingen och på kvällen gör vi positionsberäkningar etc. Lachlan tipsar om bra båtar att segla jorden runt med, ett vanligt misstag säger han, är att köpa en för stor båt. Det går utmärkt att segla jorden runt i en 31 fotare och tillochmed mindre. En större båt blir dyrare, inte linjärt utan kvadratiskt.
Tisdag 13 maj
Vi seglar hemåt solsken idag också, vi kan knappt tro våra ögon. Ute vid öarna ser det dock regnigt ut. Lachlan ger oss en tid då vi ska vara tillbaka i Pioneer Bay och låter oss räkna ut själva hur vi ska ta oss tillbaka. Vi har bra vind, dryga 15 knop så vi går sydväst tillbaka över kanalen och runt South Molle och går sen med tidvattnet norrut på undanvind. Tillbaka i Pioneer Bays lugnare vatten övar vi Man-Over-Board, vi slänger en boj över relingen och försöker att för segel komma tillbaka till samma punkt. Ganska klurigt men inte alltför svårt om man går på en "beam reach" (vad det nu kan tänkas heta på svenska) bort från "offret" och slår och tillbaka på¨beam reach dvs vinden rakt från sidan och slutligen vänder upp i vind för att bromsa.
Onsdag 14 maj
På morgonen möter vi Ian Wavish och får följa med ut på hans ketch Rozinante. Hon är 53 fot over all, 47 fot på däck. Trä överallt, allt är nytt och nyputsat, detaljarbetet är fulländat, var sak har sin plats och inget tycks saknas. Hon har t.o.m. 240 volt, frys och varmvatten. Han köpte henne för två år sen på Nya Zeeland och har seglat runt i Stilla Havet sen dess, Fiji, Tonga, Salomon öarna etc. Han är frånskild, f.d. revisor verkar mycket trevlig och uppenbarligen stadd vid god kassa. Vi gör upp om att mötas i Cairns den 4 juni. Ett par backpackertjejer ska segla med honom upp dit. Vi ska då segla med till Darwin, först längs barriärrevet och stopp i Port Douglas, Cooktown, Lizard Island sen upp till "Top End" och Thursday Island, runda Cape York. Över Gulf of Carpentaria gör vi vår första nattsegling och så slutligen över till Darwin. Ett par veckor i Darwin, vi hyr nog bil eller tar bussen till the Kimberleys och/eller besöker Kakadu National Park. Sen den 26 juli seglar vi över Timor Sea till Öst Timor och sen längs en massa små indonesiska öar till Bali där vi stannar ett par veckor. Förmodligen måste jag flyga till Rom härifrån. Eventuellt hinner vi segla till Singapore och flyga därifrån. Vi måste i vilket fall som helst vara i Rom den 1 september.
Vi pluggar navigering och på kvällen seglar vi både i Whitsunday Twilight Races igen. Denna gång på X2 med en annan Dave. X2 är en lättvikts 7 meters racerbåt i kolfiber, kölen går att hissa upp för att den ska gå lättare att ta på trailer och vill man sova i båten så går det, knappt, för två personer i teorin iallafall. Upp med kevlarseglen och iväg, jäklar vad det går! Den här båten var inte med förra veckan, BYO har inte en chans! Det blåser inte så mycket men det lutar ändå så mycket att man ser kölen när vi sitter på relingen och "tänker tungt". Allt är så smått på den här båten att vi aldrig vinchar, lite skillnad mot Boomerang där varje enskild tamp behövde en vinch och det gick åt fyra man på vincharna för att skota förseglet!
På kvällen blir det party igen, vi träffar Vicki igen och Brett som jobbar på Ragamuffin, kanske den bästa båten att jobba på här, en relativt ny, snabb maxi som bara gör dagsturer. I tisdags när vi hade 15-20 knop och solsken hade Ragamuffin 45 knop ute vid Whitehaven med 50 passagerare! Inte roligt alls enligt Brett. Vi dricker en massa, Brett bjuder ofta och drar sen runt oss på Airlie Beach's bästa pubar och dansställen. Vi märker snart att vi bara är förkläden när Brett lägger an på Vicki. Brett tycker vi kan sova hos honom men vi avböjer till sist och tar oss till bilen i marinan.
Torsdag 15 maj
Nu har vi alltså bestämt resten av resan. Det betyder att vi måste sälja bilen i Cairns och det ganska snart. Eva är lite ambivalent, hennes viktigaste mål med resan var att jobba på segelbåt i Whitsundays och det hinner vi inte med nu, tänk vad ett år är kort! Vi inser att vi hade tur som hittade en bra båt att lämna landet med. Jag hade gärna velat köra mer genom Australiens outback och jobba mer med boskap, uppleva Kimberleys och Fitzroy River ordentligt. Vi får komma tillbaka en annan gång, jag vill väldigt gärna tillbaka till Carcoar och Coombing Park och träffa Kings igen, det är fortfarande det bästa som hänt på vår resa.
Vi pluggar mest hela dan, navigation är tidskrävande. Jag har stor nytta av min eldledarutbildning i lumpen och mattekunskaperna från universitetet och särskild nytta av all kartering jag gjort på jobbet. Sent på eftermiddagen skriver vi provet och får våra intyg, nu är vi kustskeppare! (jag tror att Inshore skipper motsvarar kustskeppare). Vi sover ute i Conway National Park igen (enda stället man inte blir bortjagad ifrån) och blir så vansinnigt myggbitna, jag har säkert 20 stick på varje arm och ben, på bröstet, i nacken, på låren, fan överallt. När jag skriver det här har jag 14 fjorton stora kliande bett bara på vänster armbåge och tretton till på resten av armen.
Jag tror att myrorna är helt borta nu efter en slutlig dos gift. Tyvärr har en del gift hamnat på lacken, inte bra.
Fredag 16 maj
Eva kan inte riktigt släppa tanken på att jobba och har idéer om att jag åker själv till Cairns och säljer bilen, seglar till Darwin där hon kan möta upp. Inte riktigt i min smak. Jag skulle också gärna jobba på en båt här men konkurransen är fruktansvärd, betalningen usel och man måste vara riktigt envis för att få ett bra jobb på en bra båt. Dessutom är det betydligt lättare för tjejer, vi träffade t.ex. kanadensiska Naomi på X2. Hon jobbar på Prosails Iluka. Prosail sa till oss att de bara anställer Australier men Naomi är ung, jättesnygg och har låååånga ben, hon fick jobb på en vecka. Eva har nog goda chanser men det kan ta sin tid och jag vill vidare.
Tallarook ringde och ville ha med Eva på Samurai igen. Eva åkte med. Jag ordnade med reseförsäkring. På ett oförståeligt sätt har vi lyckats slarva bort laddaren till digitalkameran och det dyra extrabatteriet. Mycket irriterande, jag vet inte hur vi ska få tag på en ny, beställa över internet kanske. Jag tar in på camping, måste undvika myggen.
Lördag 17 maj
Skriver dagbok. Vi har gjort av med $94 per dag (ca 480 kr) sen vi kom hit. Siffran kommer att sjunka ner vi säljer bilen dock och på Rozinante kommer vi inte att spendera mycket fast utflykterna kan nog bli dyra, det är 190 mil till Broome från Darwin...
Är ute och går på stan, passerar Magnums och då kommer det välbekanta "Bloody Johan!" Mycket riktigt Kushi är här. Han har med sig två personer som har bott eller just nu bor hos honom. Inte nog med det, strax därefter kommer Carly och James! Kushi tycker att han har hela familjen samlad. Magnums är som vanligt med galna tävlingar där de tävlande ska samla klädesplagg från publiken. Vi bestämmer att Kushi, hans kompis David och jag ska träffas på Africa. Jag kör tillbaka till campingen och tar en taxi tillbaka. Ingen Kushi, tyvärr har han dessutom lämnat mobilen på rummet. Nåja, jag tittar på FA-cup finalen mellan Arsenal-Southhampton innan jag åker hem och lägger mig. Nöjd med att Freddie Ljungberg passar fram till Pires 1-0 mål. Magnums är fullt av engelsmän, de sjunger och hejar som om vi var på stadion. Favoritsången (för Southhampton-fansen) är "Oh when saints go marching in".
Söndag 18 maj
Eva tillbaka från Samurai.
Måndag 19 maj
Till verkstan för att laga oljeläcka. Måste vänta till imorgon för att få delar beställda.
Tisdag 20 maj
Fixar bilen, dyrt, men oljeläckaget är borta. Får nytt dörrhandtag och baklyseglas också. Lämnar Airlie Beach och kör norrut mot Townsville. Kör hela dan och sover och lagar middag på rastplats norr om Townsville. Massor av Cane toads. Bilen drar fortfarande för mycket bensin.
Onsdag 21 maj
Kör till Cairns via Atherton Tablelands, ser ett par fina vattenfall och badar i vackra Lake Eacham.
Torsdag 22 maj
Fredag 23 maj
Eva åker tillbaka till Airlie Beach.
Lördag 24 maj
Söndag 25 maj
Måndag 26 maj
Tisdag 27 maj
Träffar ett par engelsmän som är intresserade av bilen, Pete och Chris. Flyttar in på
Onsdag 28 maj
Bilen såld! $1600. Sista natten på Calypso Inn. Eva tillbaka
Torsdag 29 maj
Flyttar till båten.
Fredag 30 maj
Handlar mat inför resan.
Lördag 31 maj
Lämnar Cairns, 16°55'S 145°47'E. Ankrar vid Double Island, 16°43'S 145°41'E.