Torsdag 3 april
Melbourne Comedy Festival på tv. En ståuppkomiker skämtar om George Dubya Bush: "... and then I'm gonna invade Sweden! -Sweden, sir? Why? -I've heard it's the headquarters for the Al Queda network. -That's Ikea, sir..."
Fredag 4 april
Sista dagen på jobbet, snyggar till ett par modeller undervisar Mike och Sally lite i hur man använder Architectural Desktop och sen kommer ölen fram. Vi hinner få i oss rätt många, Mike drar historier om hur han drog omkring i värledn med en kompis i åtta år. Den ena våldsammare än den andra. Rätt farliga killar det där. Fast jag har aldrig tyckt att Mike är särskilt klok.
Eva och jag slår på stort på kvällen, äter på The Bower Room, äter mockaglass och dricker 18-årig Macallan (utsökt kombination!). Går förbi Beach Hotel, Great Northern där Led Zeppelin-klonerna Zep Lepplin spelar och avslutar sedan kvällen på La La Land. Vi spenderar pengar som om vi vore i Stockholm... Skönt att slippa gå upp tidigt på morgonarna i fortsättning.
Lördag 5 - Söndag 6 April
Säljer cykeln för $94 (vinst!) och surfbrädan för $400 ($50 förlust). Vi skickar hem ett paket med grejer till Sverige. Vi har samlat på oss så mycket prylar att det inte går att få någon bra ordning i bilen längre. Bilen går otroligt illa men vi har tid på verkstan på tisdag.
Måndag 7 - Tisdag 8 April
Kushi följer med mig till verkstan i Mullimbimby. Mekanikern George är trevlig, kan aldrig sluta prata med kunderna. Han ska också till Fraser Island över påsken och ger oss råd hur man hanterar dingos, kasta grenar och sten på dem bara! $266 senare och bilen går som en dröm, bättre än när vi köpte den, oljeläckaget är fixat också. Enda problemet är att den går lite illa vid kallstart eftersom choken är urkopplad.
Onsdag 9 april
Krock i Mullum
Torsdag 10 april
Hos plåtslagaren.
Fredag 11 april
Upp tidigt, uppför Mt Warning. Kör till Toowoomba. Bra bar och publiv.
Lördag 12 april
Dimma. Till Beerwah och Steve "The Crocodile Hunter" Irwins zoo, Australia Zoo. Sover bland massor av mygg på rastplats nära Highway 1.
Söndag 13 april
Till Mooloolaba, letar i marinan efter båten som Eva seglade med för tio år sen. Lunch mellan Castaway Beach och Sunshine Beach. Inblandade i livräddning på stranden. Sover i mysiga men turistiga Noosa. Träffar holländarna Martijn och Christian.
Måndag 14 april
Kör till Rainbow Beach. Vi ska bo på Hostel för första gången på länge, men vi har eget rum för $20 extra. Fraser Island möte kl 15. Träffar vår grupp, blir ordentligt uppskrämda över vad som kan hända med bilen, får höra att flockar av dingos kan jaga en om man uppför sig som ett bytesdjur. Inte särskilt sannolikt eftersom ingen vuxen människa någonsin skadats allvarligt av en dingo. Skrämda blev vi iallafall. Jag anmäler mig som förare. Jag har ont i magen och sover dåligt.
Tisdag 15 april
Ut till bilen klockan 8 på morgonen, genomgång av utrustning och lektion i hur man kör fyrhjulsdrivet. Till slut kommer vi iväg, Kathryn börjar köra, färjan är 15 km bort och turen över till Fraser Island tar bara 15 minuter. Vi har fått en lista med förslag på resplan och det känns rimligt att följa den. Listan berättar också när det är lågvatten vilket är viktigt eftersom man bara kan köra på stranden när det är lågvatten. Vi är väldigt begränsade av försäkringen på bilen var vi får köra på ön också. Vi kör på stranden som är öns huvudväg, jag och Kathryn (Kat) turas om att köra. Övriga vägar på ön är bara två hjulspår där träd blivit röjda. Det är ganska mycket bilar, påsken är den intensivaste säsongen på året.
Vi stannar vid Eli Creek för lunch, en klar, djup bäck med sandbotten som korsar stranden på väg ut till havet. Massor av turister men ändå underbart, svalt vatten att simma i. Det är strömt och man kan ligga och låta sig föras av strömmen ända till stranden. Vi börjar redan märka en liten splittring i vår elvamannagrupp (tre killar, åtta tjejer, mellan 19 och 34 år) mellan mer eller mindre aktiva människor.
Vi kör vidare, det går ganska långsamt 60-70 km/h när det är slätt fast man måste ofta sakta in för gupp och bäckar som rinner över stranden. Ön är 123 km lång (världens största sandö är de noga med att påpeka) så vi ägnar mycket tid åt bilkörning. Vi kör en Toyota Landcruiser, militärinredd för trupptransport, tre i framsätet och åtta personer där bak som sitter i längsled på tunna bänkar. Packningen är på taket i en stor plastsäck som alltid ska hållas stängd pga matsökande dingos. Vi kör till Indian Head, jag kör igenom all mjuk sand utan att fastna och gruppen samarbetar fint med att sätta upp tälten medan vi strör Robinson/Survivor referenser omkring oss. (Mitt lag var snabbast att sätta upp tältet!) Alla är försiktiga för att inte stöta sig med någon, enkla beslut tar lång tid men det funkar bra. Engelske Oscar börjar framträda som en ledare, han kan mycket om camping och dylikt och har två beundrarinnor i Sarah och Alex. Vi går upp på Indian Head för att se solnedgången. De har utlovat Tiger sharks men vi ser inga. Däremot är utsikten fantastisk, solnedgången vacker och vi ser många Manta Rays och jättestora fiskar nedanför klippan.
Vi bor på en stror campingplats (utan faciliteter) med massor av backpackers, de flesta britter. Vi sitter runt lägerelden och dricker öl och drar historier medan tyska Christina och göteborgskan Pia lagar stir-fry. Senare på kvällen är det naturligtvis ett par engelsmän som klär av sig nakna och springer genom lägret några tält bort. I tälten närmast oss bor Amerikaner och de är väldigt högljudda. Det går fint att generallisera hur olika folk uppträder i grupp!
Onsdag 16 april
Underbart väder, vi promenerar uppför stranden (de som inte är lata eller skadade) till Middle Rock och Champagne Pools. Här badar vi i havet ett par bassänger som bildats bakom några klippor på stranden. Vågornas toppar sköljer brutalt in över oss där vi står i poolen och får vattnet att bubbla som just champagne!
Tidvattnet har dragit sig tillbaka något och vi kör tillbaka söderut längs stranden och viker strax av inåt land. Jag kör på skumpiga spår till Lake Wabby, världens bästa badplats! Enorma sanddyner sluttar brant ner i klart, djupt och härligt sötvatten. Man kan lägga sig ner högst upp på sanddynen och rulla hela vägen ner i vattnet. Det är sånt här man drömmer om att få uppleva. Lång uppförsbacke tillbaka till bilen. Vi värmer varmkorv till lunch när det börjar ösregna, men vi skyddar oss med en presenning. Vi skumpar vidare genom skogen och kör till Lake McKenzie där vi efter långa diskussioner beslutat oss för att campa. Där är helt fullt av Australiska campare med otroliga mängder utrustning. Vid Central Station finns mer plats och dessutom toaletter och duschar. Oscar lyckas driva igenom ett beslut att köra ner på stranden och campa där trots det hotande vädret där vi sett tromber hänga under åskmolnen ute till havs. Vi röstar med handuppräckning men alla obeslutsamma röstar med Oscar. Jag har glömt det dåliga vädret och är också obeslutsam men surar lite över att behöva köra en timme till i mörker. Vi är välorganiserade på stranden och lagar en lätt middag på stranden som vi får äta i bilen eftersom det regnar. Sen blir det spännande när starka vindar pressar tälten mot marken. Bågarna som håller kupolen har splittrats och gjort hål i duken på ena tälten och tältpinnarna försvinner mystiskt i sanden. Trots fyra öl lyckas jag parkera bilen tätt intill tältet för att skydda mot vinden. I mjuk sand måste man gasa hårt för att komma någomstans och fyra personer stod och höll tältet på minimal yta mellan tält och bil när jag kom farande. Vi tillverkade nya tältpinnar av veden och allt blev bra till slut även om sovsäckarna var blöta. Vi har gått om sällskap av dingos, en klev rakt in i lägret och letade mat! Den blev rädd och sprang iväg när man slog ut med armarna så de är inte särskilt farliga. Tre stycken stirrade på mig när jag borstade tänderna.
Torsdag 17 april
Packar tält i hällregn. Vi kör tillbaka till Lake McKenzie och badar trots kalla vindar och regn. Vi beslutar oss för att lämna Fraser tidigare än tänkt pga vädret. Vi är blöta och sandiga. Grillar resten av maten på hostelet. Matthew är en rolig kille drar ena skämtet efter det andra. Vi går vidare till puben som tyvärr stänger redan 23.30 men vi går till en park där Matthew, Lucy, jag och Eva fastnar till tre på morgonen tillsammans med några galna locals som drar ena skämtet efter det andra. Jag ska aldrig glömma "Have YOU, SEEN, MY, RULER? teckenspråksskämtet.
Q:
How do you know the world is a fucked up place?
A:
The best rapper is a white guy.
The best golfer is a black guy.
The french thinks the americans are arrogant.
The aborigines thinks John Howard is a brown nose (rövslickare).
The germans don't want to go to war. (Här skrattade engelsmännen något vansinnigt!)
Fredag 18 april
Lugn dag, "trötta" från gårdagen. Tvättar, packar, mailar och kör till Tin Can Bay för Fish&Chips-lunch. Kör vidare norrut och campar några mil från Bundaberg. Mycket trafik. Mycket myror i bilen.
Lördag 19 april
Hittar myrboet under mattan i framsätet. Fram med insektssprej och sopborste. Till Bundaberg. Vi går på visning på Bundaberg Rum-fabriken och får smaka på rom. Vidare mot Agnes Water och Town of 1770, staden med det märkliga namnet. Det blåser oerhört och det är ganska kallt. Town of 1770 är sista stranden med surf, norr härom finns för många öar och sen börjar stora barriärrevet. Vi parkerar för natten på ett berg som sticker ut i havet, ett huvud som de säger här. Fantastisk soluppgång på morgonen. Det slår oss återigen hur välordnat det är för att ha picknick, sittplatser med tak över, elgrillar, välstädade toaletter.
Söndag 20 april
Vi drar vidare direkt på morgonen. Gladstone en industristad med kol- och aluminium, världens största aluminiumraffinaderi. En enorm hamn och under gårdagen, natten gick en stor seglingstävling Brisbane-Gladstone i mål här. Det ända vi ser är resterna och stanken från nattens fest på klubben i marinan, samt alla enorma racebåtar i hamnen förstås. Det är ett tivoli i en park vid marinan och vi lyckas köpa vidrig mat från ett av stånden. Vi kör vidare mot Caprocorn Coast. Vi letar i mörkret och hittar en rastplats vid en flod att sova på.
Måndag 21 april
Capricorn Coast, Yeppoon. Mysigt ställe, lugnt och inte särskilt utbyggt, ingen surf. Vi upptäcker att myrorna inte har försvunnit ännu, vi hittar ett "bo" till under mattan bak i bilen. Vi köper en "giftbomb" som fyller hela bilen med gas och får stå i två timmar. Det verkar fungera. Båda två är väldigt förkylda och det är väldigt blåsigt.
Tisdag 22 april
Ut till Keppel Island tidigt på morgonen. Jag blir sjösjuk på den korta färjeöverfarten men väl framme på den fantastiska stranden går det över. Vi slöar, läser och matar Lorikeeter. Sover på YHA, stort läger med permanenta tält.
Onsdag 23 april
Har planer på att snorkla och att hyra jetski, gör ingetdera och läser och badar istället. En stor grupp backpackers blir fotade på stranden när de hoppar, bär varandra på axlarna och en massa andra trix. Förmodligen reklambilder till någon brochyr. Tillbaka till Yeppon på kvällen. Ser Chicago (4-/5, hur fan kunde Catherine Zeta-Jones få en Oscar för det här? Om nån i den här filmen förtjänade en Oscar så är det Renee Zellweger. Moulin Rouge var mycket häftigare.) på en mysig liten småstadsbio som visar uråldriga diabilder före filmen.
Torsdag 24 april
Kör hela dan, genom rena ödemarken trots att vi är på kusten. Äter de största hamburgare vi sett på en bensinmack (vi fick bensinstopp 1 km innan). Bilen drar 1,3 l/mil trots att vi kör i 80-90 km/h, värdelöst!
Sover några mil innan Airlie Beach nära Highway 1.
Fredag 25 april
Tittar på båtar i marinan. 50 fot framstår som litet här. Äter middag och dricker öl på segelklubben i Airlie Beach.
Lördag 26 april
Vi frågar runt på charterseglingskontoren om de tar med volontärer på seglingarna. Bara Southern Cross och Tallarook verkar göra det. Pro Sail anställer bara Australier. Träffar Christina och Pia som vi mötte på Fraser. De har seglat med en plåtkatamaran med otrevlig besättning och för lite mat. Det har blåsigt 20 - 30 knop därute vilket deras båt inte klarade vilket gjorde att de inte kunde gå till Whitehaven Beach, det stora dragplåstret därute. Vi har tur tror vi, en maxiracer skulle bara gå fortare i den vinden.
Söndag 27 april
8.45 samling i marinan. Idag ska vi ut och segla. Vi är 20 personer plus fyra i besättningen, Nat, skipper, Luke, deckhand, Tegan (Teegs), Hostie och Ben, Volly Roger (volunteer). De blåser inte särskilt hårt 10-15 knop oftast mindre men båten gör 8-10 knop iallafall. De har kört med revade segel hela förra resan pga vinden och de kom då upp i 14 knop som mest. Vi har en jolle på släp, skrovet behöver rengöras, båten har massor av tung inredning m.m. vilket gör att båten inte alls är lika racig som vi hoppats på. Dessutom tar det massor av tid att utfordra 20 människor och diska undan så vi går mycket för motor. Vi snorklar i Luncheon Bay som enligt dykbåtsbesättningen som möter upp här har de bästa mjuka korallerna i området. Vi snorklar i våra våtdräkter (som man måste ha pga box jellyfish, stingers) och det är väldigt fint. Tyvärr är jag så snorig att jag fyller halva masken med snor, klarar inte av att tömma den på inläckande vatten och det smärtar när jag försöker dyka. Men, men inte så dumt ändå. Vi lunchar på jättegod sallad i solskenet. Så seglar vi förbi Hayman Island och lägger till för kvällen i en bukt på norra sidan av Hook Island.
Måndag 28 april
Andra seglingsdagen. Tongue Bay och Hill Inlet. Strömmen tar slut så vi går för motor till Whitehaven Beach. Lååång segling runt Whitsunday Island och slutligen för motor i mörkret upp till Nara Inlet, Hook Island.
Tisdag 29 april
Tredje seglingsdagen. Upp tidigt, frukost under gång. Snorkling i Blue Pearl Bay, fantastiskt mycket fisk och inga snorproblem, härligt. Ett stopp på vackra sandreveln Black Island innan vi seglar tillbaka mot Airlie Beach. Båten drar 3,6 meter så vi kan inte gå in i marinan pga lågvatten! Vi åker jolle istället.
Vi går på Magnums på kvällen, alla på båten utom besättningen och jag förstår dem. 1125 ml öl för 7 dollar, galna lekar och lika galna backpackers som sitter i grupp/lag beroende på vilken båt de kommer från och hetsar varandra. Vem kan få en stringtrosa/behå/kondom från publiken snabbast och andra lekar i samma anda. Onödigt fulla blir vi, jag och Amerikanen Jared blir "världens bästa vänner" o s v. När en massa fulla tjejer har jellywrestling så är det inte kul längre och vi knatar hem till campingen (en riktig som vi betalat för).
Onsdag 30 april
Baksmällan är inte av denna världen, vi klarar inte av att laga mat på hela dan men vi lyckas tvätta på våra kläder och bilen. Vi försöker hitta mer seglingsjobb, Southern Cross ser ganska hoppfullt ut även om det kan ta en del tid innan vi får nåt. Nathan har rekommenderat oss efter våra (särskilt Evas) insatser på Boomerang.
Vi badar i lagunen (en jättestor pool) på stranden i Airlie.